Köpmangården är en bostadsrättsförening som består av elva lägenheter samt uthyrda lokaler. I längan närmast sjön finns en livsmedelsbutik och sex tvåvåningslägenheter ovanför samt en källare med mötesrum, bastu, tvättstuga och diverse förråd. I de två andra huskropparna finns lägenheter samt en fastighetsmäklare och en arkitektbyrå.

Innergården är visserligen inbjudande, men är privat mark.

Niclas Peter Haagen byggde Köpmangården cirka 1855 och grundade ett framgångsrikt handelsföretag. Han byggde också en lång träbrygga ut i havet framför byggnaden för att underlätta leverans av skeppsburna varor. Den spolades bort i en storm 1904. Niclas gifte sig aldrig och han bodde med sin syster Ingrid Julianna. De ordnade fester och var mycket sociala. De anlade en trädgård med utsmyckade dammar och fontäner på baksidan av byggnaden. Den sträcktes upp till nuvarande busstorget. Niclas Peter var en entusiastisk smugglare som försåg sin butik med varor som inte var beskattade. 

Deras pappa Fredrick Andreas Haagen var född i Mohrdorf, Tyskland 1790 och kom till Sverige 1814. Han var tegelmästare i det äldsta tegelbruket i norra delen av Simrishamn. Han gifte sig med Bothilda Sjögren 1815 och de fick tillsammans fem barn, däribland Ingrid Julianna 1816 och Niclas Peter 1818. Dessa två barn flyttade hemifrån när de var 15 år. Niclas Peter arbetade som bokhållare.

Som 25-åring började Niclas Peter att arbeta med Johan Henrik Kock som var en framstående affärsman i Simrishamn under 1800-talet. Han byggde Bergengrenska Gården och köpte senare en byggnad som låg närmare den dåvarande infarten till staden som blev känd som Kockska Gården.

Fadern Fredrik Andreas Haagen flyttade från Simrishamn 1848 och köpte Hoby nr 1, som ligger i utkanten av Skillinge, och byggde ett tegelbruk på Holmåkravägen. Han köpte marken Kvarnby 15  1853 och sålde den vidare till sonen och John Henrik Kock 1855. På denna fastighet uppfördes Köpmangården.

Niclas Peter flyttade till Skillinge 1857 och hans syster Ingrid Julianna folkbokfördes på samma adress 1861.

Åren 1857 till 1872 var framgångsrika för familjen Haagen. Köpmangården blomstrade och Niclas

Peter blev en viktig man i Skillinge. I Frans Löfströms bok ”Från Segelfartygens dagar”, 1943, ”Ett köpmanshus i Skillinge”, beskrivs dessa år på ett målande sätt.
“Trots Skillinges obetydlighet och invånarnas fattiga förhållanden etablerades ett handelshus som på kort tid växte till en ansenlig storlek. Niclas Peter Haagen lade en solid grund för Skillinges framtida utveckling.”

Niclas Peter var känd för sin gästfrihet. Han samlade ofta de lokala dignitärerna, domaren i Hammenhög, häradsskrivaren i Ö. Hoby och andra, till fester. Han älskade musik och sång. Det var inte ovanligt att en manskvartett från byn, under ledning av kantor Pettersson i Vallby, bidrog till underhållningen. 

Spritförsäljningen spelade en framträdande roll i Haagens affärsverksamhet. Hela den breda källarvåningen i lagerbyggnaden användes som spritlager. Stora fat med konjak, genever, rom, brandy, vin, punsch m.m. stod uppradade staplade på varandra ända upp till taket. Från denna källare bars varorna upp till utskänkningslokalen, som låg i samma länga som speceributiken.

Skillinge saknade hamn och för att ordna med in- och utskeppning byggde Niclas Peter en bred träbrygga som sträckte långt ut i sjön. Vid denna lades jakter och andra småskutor till. Längst ute på bryggan fanns en vinsch, med vilken varorna hämtades upp från fartygens lastrum. Spritfaten rullades i land, medan andra varor kördes på tralla direkt upp på gården. Bryggan var nämligen försedd med spår. Stenkolen forslades i land med skottkärror. Det var brokigt och livfullt vid och på bryggan, så snart ett fartyg lagt till där för att lossa. Samma var förhållandet på våren och försommaren, då spannmålen utskeppades.

Niclas avled den 4 september 1872 av hjärninflammation och hans syster fortsatte att driva verksamheten.

Ingrid Julianna hade en bokhållare som skötte rörelsen. Denne hängde sig en dag i magasinsbyggnaden och för en lång tid framåt, under nätterna, kunde folk höra hur det därinne rullades med tunnor, larmades med kärror och dundrades med spannmålsäckar. Bokhållaren vandrade varje natt omkring med ett vitt skynke över sig och suckade och våndades. Förbipasserande som tagit sina vägar förbi “Haagens”, kom skräckslagna hem och berättade om sina kusliga upplevelser.

Efter bokhållarens död fortsatte Ingrid Julianna Haagen att driva Köpmangården tills hon 1879 bestämde sig för att sälja. Hon var över 60 år och kände kanske att det var dags att gå i pension. Hon flyttade till Simrishamn och dog 1897. Fadern Fredrik Andreas Haagen bodde i Hoby nr 1 fram till sin död den 28 oktober 1877. 

1880 överlät Ingrid Julianna affärsrörelsen och byggnaderna till Fredrik Norberg som handlade med alla tänkbara varor. Som i Haagens tid verkar spritvarorna ha varit viktigast. I källaren fanns en utskänkningslokal kvar, nu under namnet “Skillinge spritbolag”. På Norbergs tid fick parken ännu en lawntennisbana och var även nu centrum för ett exklusivt sällskapsliv. Norberg fick emellertid konkurrens när ytterligare en affär, Handelsföreningen, grundades. Ett ännu hårdare slag för affärerna var att spriträttigheterna, efter påtryckningar från nykterhetsrörelsen, blev indragna.

1904 förstördes Haagens brygga av en häftig vinterstorm. Eftersom skeppstrafikens betydelse blev allt mindre blev den aldrig ersatt. Virket som rasade ner i havet försvann dock inte för gott. På 1960-talet hämtade hobbydykaren Axel Lancing upp några av bjälkarna och byggde en annorlunda och vacker trappa i sitt hus på Strandgatan.

1912 tog Ernst och Elin Zandelin över Köpmangården efter Norberg. Ernst hette egentligen Persson-Färdig men tog namnet Zandelin, en konstruktion av hans födelseort Sandby plus namnet på hans älskade fästmö Elin. På Köpmangården handlade han med ungefär samma varor som sina föregångare: spannmål, kol och timmer, men också specerier, manufaktur och järnvaror. Hav och hamn var en stor tillgång för skeppstransporter och Zandelins affärsförbindelser sträckte sig ända till Tyskland. Zandelin var inte rädd för nymodigheter och han skaffade Skillinges första lastbil.

Någon gång under åren 1920–25 byggdes det stora magasinet i hamnen som fanns där tills hamnkrogen byggdes. Den nya firman utgjorde en svår konkurrent vilket förorsakade Zandelin finansiella svårigheter och han måste lämna Köpmangården.

C.A. Persson, firmainnehavare 1926-1931, var egentligen hellre bonde än handelsman och han och Olof Ekström gjorde ett byte. Persson tog över Ekströms gård Luhrsjöholm i Göinge i norra Skåne, och Ekströms kom till Köpmangården. Olof Ekström gav 10 000 kronor emellan. En lustig detalj i denna historia är att idén till bytet föddes när Persson och Ekström av en tillfällighet befann sig samtidigt, sida vid sida, i en pissoar i Helsingborg och började samtala.

Olof och Josefa Ekström kom 1931 genom detta byte från Göinge till Köpmangården och familjen Ekström var sedan i över 40 år dess ägare. Efter att Olof avled år 1935, endast 52 år gammal, ombildades affären av Josefa tillsammans med sönerna Finn och Stig till ett aktiebolag. Många Skillingebor kommer ännu ihåg Josefa som en mycket karismatisk person. Hon var född 1883 i Köpenhamn av svenska föräldrar. Familjen flyttade till Sverige 1900 och hon talade hela sitt liv med stark dansk brytning. Hon var inte bara en engagerad affärskvinna utan också en mycket duktig pianist och gav lektioner till ortens flickor.

Krigsåren var besvärliga med sin akuta varubrist. Affären hade, förutom de normala sysslorna, ett 40-tal olika ransoneringskort att hantera. Trots detta gick affärerna under kriget bra och lämnade en vinst.

1971 såldes Köpmangården och då “dynastierna tid”, då gården styrdes av en enda ägare och affärsman var förbi.

När arkitekt Bertil Karlén köpte den ganska så nergångna Köpmangården, var hans idé att skapa ett levande bostadsområde i och omkring den gamla köpmangården och att bidra till att animera livet i Skillinge och bromsa en hotande avfolkning. Köpet innefattade hela kvarteret Mars, inklusive “Värnen”, de tre husen vid havet. Den 8 juni 1972 registrerades “Bostadsrättsföreningen Mars” hos Länsstyrelsen i Stockholms län. Numera är namnet ändrat till “Bostadsrättsföreningen Köpmangården”. Karlén gav i en varsam ombyggnad Köpmangården dess nuvarande form.